Juliaklang

Nu var det Melwins tur. Trodde först att vi skulle få åka in och sy. Men så blev det inte.

Han var ute och cyklade igår. Lekte med några barn som var lika gamla som han och några äldre. Ända upp till 14 år var några. Tur var väl det. Helt plötsligt ser jag att en tjej kommer halvspringandes med Melwin i famnen. Då har han och en annan tjej cyklat ihop och krockat. Han blöder från underläppen. Ser att det är ett ganska stort jack.
Springer och möter dom och får in Melwin i köket. Hela hans tröja var full av blod. Tvättade rent honom och såret. Det var inte så djupt men ca ½-1 cm långt. Han har nog bitit sig på insidan av läppen också för det är rött.

Jag satte en tejp över såret. Just för att det inte ska komma bakterier in och förhoppningsvis bli lite finare om man drar ihop det lite. Blir det sjätte ärret i hans ansikte nu.... Sån jäkla otur han har!


Idag har jag och barnen varit ute och lekt lite. Bara en stund. Det var ju svinkallt ute idag. Visade ju på vädret att det skulle vara upp till 25 grader idag. Det var det inte!
Mikael är iväg med min pappa och Felicia å hennes kille å kör cross. Tror dom skulle till Vedum. Hoppas på att dom slipper regn. Första gången Felicia är med å kör fattade jag det som. Haha skulle vilja varit med å kollat idag. Men får bli en annan gång när de kör häromkring.

I Onsdags tog jag och barnen och gick fram till stan å köpte fika och festis. De fick var sin glass också när vi handlade. Sen gick vi vidare till stadsparken. Var där en liten stun bara, var så himla mycket folk där. Barnen kunde ju knappt leka.
Pratade med Mikael och sa att vi skulle till "majaparken" som Lia kallar den. Ligger mellan forsenskolan och "fröjeredsrondellen". Mikael slutade jobbet vid halv 1, så då skulle han komma bort till oss.
Vi fikade och lekte. Nilo var vaken en stund så barnen sprang runt själva och lekte jättebra. Dom hade så kul. De fick gå i tidan med fötterna lite, det var så varmt.
Klockan blev exakt 12.30. mikael kom åkande i bilen och parkerade å gick ur. Då skulle Lia visa hur duktig hon var på att gå armgång, hon hade gjort det flera gånger på förmiddagen å visat mig. Är som trekanter från ena sidan till andra där de håller händerna i och tar tag i nästa. Bara för att Mikael kom så hade hon bråttom att visa honom. Hon tar sats och slänger sig ut i den andra trekanten och benen far fram och uppåt. Hon ligger nästan i luften och tappar händerna så hon far nästan 3 meter ner i backen med ryggen. Jag satt på andra sidan lekparken, hörde vilken jäkla duns det blev i marken. Mikael var framme först och får upp Lia. Men precis då kommer han på att han kanske inte ska röra henne ifall hon skadat ryggen/nacken. Han lägger försiktigt ner henne på gräset i skuggan.

Hon har under denna korta tid inte ens kunnat skrika eller andas. Hon tappade andan rejält. Till slut kunde hon prata lite, men var fortfarande kritvit i ansiktet. Hon fick fram att hon hade jätteont i ryggen. Lia var väldigt konstig på ögonen. Mikael fick fram mobilen och ringde 112. De skickade direkt en ambulans från Falköping. Kom efter ca 15 minuter med både blåljusen och sirener genom hela stan. Jag satt under tiden vid Lias huvud och försökte få henne att ligga helt stilla. Vilken hon gjorde.

Var två kvinnliga ambulanssjukvårdare som pratade med Lia. Lia var så duktig. Hon fick nackkrage och sen ligga på en madrass som de packade in henne i och blåste upp. Och sen över på båren. Mikael fick åka med Lia in i ambulansen.
Jag, Nilo och Melwin gick hemmåt. Ringde mamma på vägen som kom och mötte oss. Sen gick vi in till oss och försökte få i oss lite mat. Klockan var då ca 14. Melwin vägrade äta något på hela eftermiddagen. Han var nog så chockad.
Vi gick ut en stund för att tänka på annat. Väntade hela tiden på att mobilen skulle ringa. Så till slut ringde Mikael och sa att allt var bra bra. De hade fått röntga ryggen på Lia. Så efter det fick hon röra på sig. Då hade hon legat helt stilla i över 3 timmar. Hon hade varit så duktig och gjort precis som läkarna sa till henne.

Hon har fortfarande lite ont i ryggen när hon använder musklerna i ryggen. Men syns bara några små blåmärken. Vilket är skönt.

Igår fyllde Lia hela 7 år. Fatta vart tiden tar vägen? Hon är ju så stor nu!
Började morgonen med att jag gick upp vid 6 och duschade. Fixade håret och så. Barnen vaknade vid 8. Lia och Melwin då. Nilo sov till 9. Han dammsuga innan han vaknade.
Torkade av golven och la på mattorna. Sen vidare till bvc. Nilo skulle på läkarkontroll. Blev bara Lia som följde med mig dit och hon var jätteduktig.
Nilo blev godkännd och allt var bara bra. Vuxit bra också. Vägde 5452g och var 60,5 cm lång. Han är nu 1 månad och 3 veckor.

Sen skyndade vi oss hem och åt lite mat. Mikael kom hem och Lia fick öppna sina paket. Hon var överlycklig.
Mamma tog med barnen till skogen en stund för lite svampplockning. Jag satte fart att göra alla gratängerna vi skulle bjuda på. Gjorde 4 stycken och en blev över sen ;-)
Mikael gjorde tårtorna, godistårtor. Blev jättegott.
Lia fick sammanlagt 15 par leggins och massa klänningar och tunikor. Så hon var överlycklig. Det är ju det enda hon ska ha på sig!


Idag så ska vi ta det lugnt! Är helt slut sen gårdagen. Höll ju på hela tiden med något!
Kanske hjälpa mamma å pappa att packa.. De ska flytta. Men vet inte när än. Om någon vill ha deras lägenhet så kan det gå fort. Först fick de förfrågan om de kunde vara ute tills på måndag.. haha jo visst..
De ska flytta till ett hus utanför fröjered. Där har de bott förut ;-)

Nä nu måste vi fixa iordning oss så vi kan gå ut en sväng. Ska ju vara fint väder nu några dagar.

Pratade med min mamma förut. Vi funderar på att bege oss ut i skogen i eftermiddag/kväll. Har ju kommit massa kantareller nu! Varit ute ett par gånger redan. Så gott med en kantarellmacka på kvällen.
Får ta med Melwin bara. Lia tycker det är tråkit i skogen och bara gnäller över allt. Och Nilo går inte att ta med för det gå absolut inte att köra vagn där. Vågar inte bära i selen/sjalen för det är mängder med nedfallna träd vi får gå över och så går vi i jättebranta backar.

Ska strax laga lite middag. Nilo sover och Lia sitter vid datorn å Melwin kollar på tv.

Ja, Nilo kom ju för snart 2 månader sen. Har varken haft lust eller tid för att skriva.

Det började redan den dagen han var breäknad (Söndag 29/5). Hade förvärkar hela dagen. Men hände inget mer. Detta fortsatte den veckan varje dag. Trodde hela tiden att det var på g. Men det kom lixom aldrig igång helt. Hade så ont, orkade inte göra något!
Fredagen 3/6. Alltså 5 dagar över tiden hade jag förärkar var 15-20 minut, hela dagen! Fick stanna upp när de kom. Vi åkte ut till torpet och var där hela eftermiddagen. Jag förvarnade mamma och pappa att det kanske var dax. De skulle ju ha Lia och Melwin när vi åkte in. Men inte ett skit hände. Hade bara samma smärta hela tiden.
Så Lördagen 4/6, skulle på svärmors 50-års fest på kvällen. Vaknade på morgonen och hade jätteont. Jag sa till Mikael att nu är det igång. Vi diskuterade ifall vi skulle åka på festen eller inte. Jag hade jätteont på förmiddagen. Men sen på eftermiddagen så blev det lite bättre. Men förvärkarna kom var 8-10 minut nu. Fick fortfarande stanna upp varje gång de kom.
Vi åkte iaf på festen, barnen var med och vi tänkte inte stanna så länge. Det var "tipsprommenad" m.m. Vi åt god mat och hade jättekul. Barnen lekte med alla andra barn där. Det blev lite kyligare ute och vi hade inte med några varmare kläder. Så först tänkte vi att vi skulle åka och hämta det och åka tillbaka ett par timmar till. Sen kännde jag att jag kanske ska stanna hemma och Mikael fick åka tillbaka själv, vi visste inte hur vi skulle göra riktigt.

Barnen var kvar med släkten iaf, så jag och Mikael åkte iväg och skulle hämta lite kläder. Kom inte mer än av gårdsplanen så kom förvärkarna/värkarna var 4-6 minut. Jag sa att jag är hemma iaf. Mikael visste inte om han skulle våga åka tillbaka dit. Vi hoppade in på konsum och köpte lite dricka och godis, ifall vi skulle få åka in.
Ringde mamma och pappa och sa att de kanske skulle få hämta barnen hos svärmor. Vi bestämmde det och de kom hit och hämtade lite kläder m.m. Då kom värkarna (ja, nu visste jag att det var värkar) med 3-4 minuter emellan. Klockan var då ca 22 på kvällen.

Ringde förlossningen och hon jag pratade med tyckte vi skulle komma in på en gång, efter som jag hade så tätt mellan värkarna och att de var så regelbundna. han få 2 värkar medans jag pratade med henne.
Vi gick ut i bilen och nu kom värkarna med 2-3 minuter. Mikael hade lite halft panik. Jag sa till honom att lugna ner sig ett par gånger. Men sen när vi väl kom ut på nya vägen mot skövde så kännde jag att värkarna tilltog i styrka och jag fick nästan lite panik och sa till Mikael att köra fortare ;-)

Vi blev inskrivna vid 23.20. Fick lägga mig med ctg-kurva i ca 30 min. Jag trode att jag skulle ha öppnat mig mycket, men var bara 1,5 cm. Då fick jag lite panik och trodde att de skulle skicka hem oss. Fick sätta mig i duschen och satt där en stund. Men det gjorde bara ondare och ondare. Så till slut gick det inte mer. Så jag fick faktist komma till ett förlossningsrum. Jag var fortfarande helt hundra på att de skulle skicka hem mig igen, att värkarna skulle stanna av. haha

Vid 00.45 fick jag lustgas, så underbart. Låg på rygg och barnmorskan tyckte jag skulle ändra ställning. Försökte men det gick bara inte. Blev liggande på rygg. Värkarna kom hela tiden. Blev undersökt någon gång och vet att jag vara öppen 6-7 cm. Vid 2 prick togs vattnet. Jag hade då panik för att värkarna kom hela tiden och jag kunde inte ens ta det lugnt emellan. Lustgasen användes hela tiden. Så till slut tog dom den ifrån mig en stund. Jag skrek att jag skulle dö vid ett par tillfällen. Jag var inte ens öppen helt när jag började krysta. Så bm blev lite arg på mig men jag lyssnade inte.
Så helt plötsligt var han ute. Då var klockan 02.32, söndagen den 5/6. Så ca 3 timmar tog det hela.
Han vägde 3455 g och var 51 cm och hade 33 cm i huvudomfång.

Jag ville åka hem direkt så vi fick ligga kvar på förlossningen i sviten. Skulle komma en doktor runt 10.30-11 och göra läkarundersökningen på Nilo. Mikael åkte hem vid 9.30 för att hämta bilbarnstolen. Den hade vi inte fått med i all hast på kvällen. Han var tillbaka vid 11 ungefär. Då hade läkaren inte kommit. Så vi lade oss och sov en stund. Vid 15 så fick jag gå upp till bb för läkaren var där nu. Det tog en jäkla tid, var några före oss och läkaren gick ut emellan varje besök för att prata i telefonen eller med någon. Visade sig sen att det hänt en allvarlig olycka så därför det hade dragit ut på tiden.
Vi fick iaf åka hem samma dag som Nilo kom. Vid 16.15 fick vi äntligen åka hem. Ångrar inte en sekund att jag åkte hem. Var bara skönt att få komma hem till min säng och Lia och Melwin.


Nilo är så duktig. han har från dag 1 sovit i sin säng hela nätterna. Han lägger sig runt 20. Och vaknar runt 2-3 och äter. Sen sover han till 9 på morgonen. Detta har han gjort VARJE natt! Inte ett undantag. Jo, en kväll somnade han vid 21.30.

Jag känner ni i efterhand att förlossningen gick alldeles för fort. Jag han inte med alls. Heldre hade jag upplevt både Lias och Melwins förlossning igen än denna! Men nu är han ute och det var värt allt!