Juliaklang

I Onsdags tog jag och barnen och gick fram till stan å köpte fika och festis. De fick var sin glass också när vi handlade. Sen gick vi vidare till stadsparken. Var där en liten stun bara, var så himla mycket folk där. Barnen kunde ju knappt leka.
Pratade med Mikael och sa att vi skulle till "majaparken" som Lia kallar den. Ligger mellan forsenskolan och "fröjeredsrondellen". Mikael slutade jobbet vid halv 1, så då skulle han komma bort till oss.
Vi fikade och lekte. Nilo var vaken en stund så barnen sprang runt själva och lekte jättebra. Dom hade så kul. De fick gå i tidan med fötterna lite, det var så varmt.
Klockan blev exakt 12.30. mikael kom åkande i bilen och parkerade å gick ur. Då skulle Lia visa hur duktig hon var på att gå armgång, hon hade gjort det flera gånger på förmiddagen å visat mig. Är som trekanter från ena sidan till andra där de håller händerna i och tar tag i nästa. Bara för att Mikael kom så hade hon bråttom att visa honom. Hon tar sats och slänger sig ut i den andra trekanten och benen far fram och uppåt. Hon ligger nästan i luften och tappar händerna så hon far nästan 3 meter ner i backen med ryggen. Jag satt på andra sidan lekparken, hörde vilken jäkla duns det blev i marken. Mikael var framme först och får upp Lia. Men precis då kommer han på att han kanske inte ska röra henne ifall hon skadat ryggen/nacken. Han lägger försiktigt ner henne på gräset i skuggan.

Hon har under denna korta tid inte ens kunnat skrika eller andas. Hon tappade andan rejält. Till slut kunde hon prata lite, men var fortfarande kritvit i ansiktet. Hon fick fram att hon hade jätteont i ryggen. Lia var väldigt konstig på ögonen. Mikael fick fram mobilen och ringde 112. De skickade direkt en ambulans från Falköping. Kom efter ca 15 minuter med både blåljusen och sirener genom hela stan. Jag satt under tiden vid Lias huvud och försökte få henne att ligga helt stilla. Vilken hon gjorde.

Var två kvinnliga ambulanssjukvårdare som pratade med Lia. Lia var så duktig. Hon fick nackkrage och sen ligga på en madrass som de packade in henne i och blåste upp. Och sen över på båren. Mikael fick åka med Lia in i ambulansen.
Jag, Nilo och Melwin gick hemmåt. Ringde mamma på vägen som kom och mötte oss. Sen gick vi in till oss och försökte få i oss lite mat. Klockan var då ca 14. Melwin vägrade äta något på hela eftermiddagen. Han var nog så chockad.
Vi gick ut en stund för att tänka på annat. Väntade hela tiden på att mobilen skulle ringa. Så till slut ringde Mikael och sa att allt var bra bra. De hade fått röntga ryggen på Lia. Så efter det fick hon röra på sig. Då hade hon legat helt stilla i över 3 timmar. Hon hade varit så duktig och gjort precis som läkarna sa till henne.

Hon har fortfarande lite ont i ryggen när hon använder musklerna i ryggen. Men syns bara några små blåmärken. Vilket är skönt.