Juliaklang

Ja, Nilo kom ju för snart 2 månader sen. Har varken haft lust eller tid för att skriva.

Det började redan den dagen han var breäknad (Söndag 29/5). Hade förvärkar hela dagen. Men hände inget mer. Detta fortsatte den veckan varje dag. Trodde hela tiden att det var på g. Men det kom lixom aldrig igång helt. Hade så ont, orkade inte göra något!
Fredagen 3/6. Alltså 5 dagar över tiden hade jag förärkar var 15-20 minut, hela dagen! Fick stanna upp när de kom. Vi åkte ut till torpet och var där hela eftermiddagen. Jag förvarnade mamma och pappa att det kanske var dax. De skulle ju ha Lia och Melwin när vi åkte in. Men inte ett skit hände. Hade bara samma smärta hela tiden.
Så Lördagen 4/6, skulle på svärmors 50-års fest på kvällen. Vaknade på morgonen och hade jätteont. Jag sa till Mikael att nu är det igång. Vi diskuterade ifall vi skulle åka på festen eller inte. Jag hade jätteont på förmiddagen. Men sen på eftermiddagen så blev det lite bättre. Men förvärkarna kom var 8-10 minut nu. Fick fortfarande stanna upp varje gång de kom.
Vi åkte iaf på festen, barnen var med och vi tänkte inte stanna så länge. Det var "tipsprommenad" m.m. Vi åt god mat och hade jättekul. Barnen lekte med alla andra barn där. Det blev lite kyligare ute och vi hade inte med några varmare kläder. Så först tänkte vi att vi skulle åka och hämta det och åka tillbaka ett par timmar till. Sen kännde jag att jag kanske ska stanna hemma och Mikael fick åka tillbaka själv, vi visste inte hur vi skulle göra riktigt.

Barnen var kvar med släkten iaf, så jag och Mikael åkte iväg och skulle hämta lite kläder. Kom inte mer än av gårdsplanen så kom förvärkarna/värkarna var 4-6 minut. Jag sa att jag är hemma iaf. Mikael visste inte om han skulle våga åka tillbaka dit. Vi hoppade in på konsum och köpte lite dricka och godis, ifall vi skulle få åka in.
Ringde mamma och pappa och sa att de kanske skulle få hämta barnen hos svärmor. Vi bestämmde det och de kom hit och hämtade lite kläder m.m. Då kom värkarna (ja, nu visste jag att det var värkar) med 3-4 minuter emellan. Klockan var då ca 22 på kvällen.

Ringde förlossningen och hon jag pratade med tyckte vi skulle komma in på en gång, efter som jag hade så tätt mellan värkarna och att de var så regelbundna. han få 2 värkar medans jag pratade med henne.
Vi gick ut i bilen och nu kom värkarna med 2-3 minuter. Mikael hade lite halft panik. Jag sa till honom att lugna ner sig ett par gånger. Men sen när vi väl kom ut på nya vägen mot skövde så kännde jag att värkarna tilltog i styrka och jag fick nästan lite panik och sa till Mikael att köra fortare ;-)

Vi blev inskrivna vid 23.20. Fick lägga mig med ctg-kurva i ca 30 min. Jag trode att jag skulle ha öppnat mig mycket, men var bara 1,5 cm. Då fick jag lite panik och trodde att de skulle skicka hem oss. Fick sätta mig i duschen och satt där en stund. Men det gjorde bara ondare och ondare. Så till slut gick det inte mer. Så jag fick faktist komma till ett förlossningsrum. Jag var fortfarande helt hundra på att de skulle skicka hem mig igen, att värkarna skulle stanna av. haha

Vid 00.45 fick jag lustgas, så underbart. Låg på rygg och barnmorskan tyckte jag skulle ändra ställning. Försökte men det gick bara inte. Blev liggande på rygg. Värkarna kom hela tiden. Blev undersökt någon gång och vet att jag vara öppen 6-7 cm. Vid 2 prick togs vattnet. Jag hade då panik för att värkarna kom hela tiden och jag kunde inte ens ta det lugnt emellan. Lustgasen användes hela tiden. Så till slut tog dom den ifrån mig en stund. Jag skrek att jag skulle dö vid ett par tillfällen. Jag var inte ens öppen helt när jag började krysta. Så bm blev lite arg på mig men jag lyssnade inte.
Så helt plötsligt var han ute. Då var klockan 02.32, söndagen den 5/6. Så ca 3 timmar tog det hela.
Han vägde 3455 g och var 51 cm och hade 33 cm i huvudomfång.

Jag ville åka hem direkt så vi fick ligga kvar på förlossningen i sviten. Skulle komma en doktor runt 10.30-11 och göra läkarundersökningen på Nilo. Mikael åkte hem vid 9.30 för att hämta bilbarnstolen. Den hade vi inte fått med i all hast på kvällen. Han var tillbaka vid 11 ungefär. Då hade läkaren inte kommit. Så vi lade oss och sov en stund. Vid 15 så fick jag gå upp till bb för läkaren var där nu. Det tog en jäkla tid, var några före oss och läkaren gick ut emellan varje besök för att prata i telefonen eller med någon. Visade sig sen att det hänt en allvarlig olycka så därför det hade dragit ut på tiden.
Vi fick iaf åka hem samma dag som Nilo kom. Vid 16.15 fick vi äntligen åka hem. Ångrar inte en sekund att jag åkte hem. Var bara skönt att få komma hem till min säng och Lia och Melwin.


Nilo är så duktig. han har från dag 1 sovit i sin säng hela nätterna. Han lägger sig runt 20. Och vaknar runt 2-3 och äter. Sen sover han till 9 på morgonen. Detta har han gjort VARJE natt! Inte ett undantag. Jo, en kväll somnade han vid 21.30.

Jag känner ni i efterhand att förlossningen gick alldeles för fort. Jag han inte med alls. Heldre hade jag upplevt både Lias och Melwins förlossning igen än denna! Men nu är han ute och det var värt allt!