Hur orkar folk vara utan sina barn?
Alltså nu har jag fått jobba jättemycket. Dock varit lite sjuk emellan. Men blivit många dagar 7-16. Och jag känner att jag är glad att jag varit "arbetslös" nu när barnen är små. Fattar inte hur folk klarar av att vara borta så mycket från sina barn.
Jobbar man 7-16 så väcker man barnen på morgonen vid 6 (ska vara på dagis 6.30), på med kläder, borsta tänder, på med ytterkläder och till dagis. Sen hämtar man dom och är hemma mellan 16.30-17.. Lagar mat och sen diskar, då är det dax att ta på pyjamas och lägga barnen för klockan är närmare 19. Och efter som de ska upp vid 6 dagen efter så måste de sova då.
Jag känner att jag verkligen varit med under mina barns uppväxt! Jag har sett dom utvecklats för de har ju varit hemma med mig dagligen. Visst har jag hoppat in å jobbat ibland. Men större delen har de varit hemma med mig.
Man träffar ju aldrig barnen om man har ett 7-16 jobb. Jo, helgen då kanske.. Fast då kan jag tänka mig att man har massa saker att hinna med, typ städning, träffa familj/kompisar för det lär man ju inte hinna en vardag!
Visst barnen blir större och lägger sig senare. Men jag går upp 5.30 och känner att jag måste ligga i sängen vid 22, annars orkar jag aldrig. Barnen kan ju vakna och krångla någon gång ibland. Så jag behöver ju min sömn då.
Visst hade jag varit överlycklig om jag haft ett jobb. Det är inte det. Men jag hade aldrig velat jobba 100%, max 80 aldrig mer! 100% gjorde jag förra sommaren och det var pest!
Nu ska jag krypa ner i sängen och sova, ska upp tidigt och jobba. Blir även dag på fredag. Hoppas på att vara ledig i helgen, men det tror jag knappast! Får jag jobba så gör jag det självklart ;-)
Jobbar man 7-16 så väcker man barnen på morgonen vid 6 (ska vara på dagis 6.30), på med kläder, borsta tänder, på med ytterkläder och till dagis. Sen hämtar man dom och är hemma mellan 16.30-17.. Lagar mat och sen diskar, då är det dax att ta på pyjamas och lägga barnen för klockan är närmare 19. Och efter som de ska upp vid 6 dagen efter så måste de sova då.
Jag känner att jag verkligen varit med under mina barns uppväxt! Jag har sett dom utvecklats för de har ju varit hemma med mig dagligen. Visst har jag hoppat in å jobbat ibland. Men större delen har de varit hemma med mig.
Man träffar ju aldrig barnen om man har ett 7-16 jobb. Jo, helgen då kanske.. Fast då kan jag tänka mig att man har massa saker att hinna med, typ städning, träffa familj/kompisar för det lär man ju inte hinna en vardag!
Visst barnen blir större och lägger sig senare. Men jag går upp 5.30 och känner att jag måste ligga i sängen vid 22, annars orkar jag aldrig. Barnen kan ju vakna och krångla någon gång ibland. Så jag behöver ju min sömn då.
Visst hade jag varit överlycklig om jag haft ett jobb. Det är inte det. Men jag hade aldrig velat jobba 100%, max 80 aldrig mer! 100% gjorde jag förra sommaren och det var pest!
Nu ska jag krypa ner i sängen och sova, ska upp tidigt och jobba. Blir även dag på fredag. Hoppas på att vara ledig i helgen, men det tror jag knappast! Får jag jobba så gör jag det självklart ;-)
Kommentarer
Trackback
