Första tanden borta.
Oj, vilken dag det har varit. Och de 2 senaste nätterna ska vi inte ens tala om! Lia har klagat på tandvärk eller att det gjorde ont när hon bet i saker. Tänkte inte så mycket på det då hon är 5½ år och att tänderna ska bli lösa och sen tappas. Jag trodde att det var en tand som höll på att bli lös.
Men i går natt så låg Lia vaken till och från så gott som hela natten. Hon sa att hon hade ont på örat, eller typ örsnibben längst ner där det går ihop med "kinden". Igår morsse var det inget ont. Dock klagade hon mer på tanden!
Igårkväll så låg hon och skrek så tårarna sprutade över sin onda tand. Hon fick alvedon men det hjälpte inget. Så efter 2 ½ timma fick hon en till. Då kunde hon komma till ro efter en stund. Men hon sov oroligt hela natten.
Idag så ringde jag tandläkaren direkt när de öppnade. Hon som svarade förstod att det var illa så hon sa att vi fick komma så fort vi kunde och sen kunde Lias tandläkare ta emot henne när han kunde. Alltså kunde vi få bli sittandes ett bra tag.
Vi var där runt 8. Anmälde oss i luckan och skulle sätta oss i väntrummet. Vi fick komma in på en gång, han inte ens sätta oss! Tandläkaren Jerry frågade Lia vad som var fel. Hon berättade. Sen kollade han och kännde på tänderna. Ett par var faktist lösa. Efter uteslutningsmetoden och lite kännande så kom han fram till att det var samma tand som jag trodde att det var. Ena framtanden där uppe. Hon har gnisslat tänder ett tag till och från, så antagligen har hon kommit så långt ner som till nerven i tanden. Därför gör det ont!
Han sa att vi hade 2 alternativ. Antingen inte göra något och vänta på att tanden lossnar av sig självt vilket kunde ta upp till 1 vecka eller kanske 2 till och med 3 månader! Men vi sa ganska snart att det var inget bra alternativ efter som hon har så pass ont så hon inte kan äta/dricka eller sova. Andra alternativet var ju att dra ut den! Då var ju frågan hur vi skulle göra? Jag fattade inget först. Men han förklarade att om han bara ger bedövning så kommer Lia komma ihåg detta och ha helt fel uppfattning om tandläkaren sen. Hon kommer bara komma ihåg smärta!
Jag fick välja, antingen bara bedövning eller så kunde de ge lugnande och vi skulle få vara kvar många timmar! Fast han ansåg att det var det bästa alternativet, så det fick det bli. Jag fick ge Lia en "spruta" med lugnande i rumpan. Sen fick vi sitta i väntrummet i ca 5-10 minuter. Lia skulle sitta i mitt knä. Jag märkte ganska snart att Lia började bli mer och mer avslappnad och började sluddra på talet. Tandläkaren kom tillbaka och hämtade in oss på rummet igen. Vi fick båda hålla i Lia för hon kunde knappt gå.
Lia låg i stolen och armarna bara hängde ner på sidorna och hon var ganska medtagen. Hon fick bedövningssalva och efter den verkat så skulle han ge bedövning med sprutan. Lia skrek som bara den. Hon var mest rädd. Jag höll i hennes ena hand och sköterskan i hennes andra, för händerna ville till munnen och få bort sprutan. Fast det gick väldigt fort.
När väl bedövningen från sprutan börjat värka så tog han en tång och bara drog lite lätt och tanden var ute!
Lia han inte fatta något alls! Inte kännde hon det heller.
Fick bära Lia till ett rum där vi fick stanna ca 1,5 timma. Tills allt eller nästan allt lugnande gått ur.
Först låg bara Lia på sängen, sen började hon parat lite med mig och jag frågade om hon ville se på tanden. Och det ville hon ju. Först då fattade hon att den var borta ;-) Och hon sa att hon nu inte hade ont alls.
Jerry kom in ett par gånger och kollade till Lia. Han passade även på att berätta att Lia kommer inte komma ihåg något alls mer än att hon varit hos tandläkaren. Det är det lugnande som gör att hon inte minns.
När vi fick gå hem så ringde vi mormor som hämtade oss. Fick hålla i Lia hela tiden för hon var fortfarande ostadig på benen. Väl hemma när hon fått lite frisk luft så piggnade hon på sig jättebra. Hon speglar sig hela tiden och kollar på hålet där tanden satt! Hon är jättestolt.
Lite tråkit är det allt att hon inte fick tappa första tanden som vanligt. Men det blir ju fler tänder som hon ska tappa, säkert inom några månader.
Ska jobba ikväll och hela dagen i morgon så nu ska jag ta och fixa iordning mig.
Men i går natt så låg Lia vaken till och från så gott som hela natten. Hon sa att hon hade ont på örat, eller typ örsnibben längst ner där det går ihop med "kinden". Igår morsse var det inget ont. Dock klagade hon mer på tanden!
Igårkväll så låg hon och skrek så tårarna sprutade över sin onda tand. Hon fick alvedon men det hjälpte inget. Så efter 2 ½ timma fick hon en till. Då kunde hon komma till ro efter en stund. Men hon sov oroligt hela natten.
Idag så ringde jag tandläkaren direkt när de öppnade. Hon som svarade förstod att det var illa så hon sa att vi fick komma så fort vi kunde och sen kunde Lias tandläkare ta emot henne när han kunde. Alltså kunde vi få bli sittandes ett bra tag.
Vi var där runt 8. Anmälde oss i luckan och skulle sätta oss i väntrummet. Vi fick komma in på en gång, han inte ens sätta oss! Tandläkaren Jerry frågade Lia vad som var fel. Hon berättade. Sen kollade han och kännde på tänderna. Ett par var faktist lösa. Efter uteslutningsmetoden och lite kännande så kom han fram till att det var samma tand som jag trodde att det var. Ena framtanden där uppe. Hon har gnisslat tänder ett tag till och från, så antagligen har hon kommit så långt ner som till nerven i tanden. Därför gör det ont!
Han sa att vi hade 2 alternativ. Antingen inte göra något och vänta på att tanden lossnar av sig självt vilket kunde ta upp till 1 vecka eller kanske 2 till och med 3 månader! Men vi sa ganska snart att det var inget bra alternativ efter som hon har så pass ont så hon inte kan äta/dricka eller sova. Andra alternativet var ju att dra ut den! Då var ju frågan hur vi skulle göra? Jag fattade inget först. Men han förklarade att om han bara ger bedövning så kommer Lia komma ihåg detta och ha helt fel uppfattning om tandläkaren sen. Hon kommer bara komma ihåg smärta!
Jag fick välja, antingen bara bedövning eller så kunde de ge lugnande och vi skulle få vara kvar många timmar! Fast han ansåg att det var det bästa alternativet, så det fick det bli. Jag fick ge Lia en "spruta" med lugnande i rumpan. Sen fick vi sitta i väntrummet i ca 5-10 minuter. Lia skulle sitta i mitt knä. Jag märkte ganska snart att Lia började bli mer och mer avslappnad och började sluddra på talet. Tandläkaren kom tillbaka och hämtade in oss på rummet igen. Vi fick båda hålla i Lia för hon kunde knappt gå.
Lia låg i stolen och armarna bara hängde ner på sidorna och hon var ganska medtagen. Hon fick bedövningssalva och efter den verkat så skulle han ge bedövning med sprutan. Lia skrek som bara den. Hon var mest rädd. Jag höll i hennes ena hand och sköterskan i hennes andra, för händerna ville till munnen och få bort sprutan. Fast det gick väldigt fort.
När väl bedövningen från sprutan börjat värka så tog han en tång och bara drog lite lätt och tanden var ute!
Lia han inte fatta något alls! Inte kännde hon det heller.
Fick bära Lia till ett rum där vi fick stanna ca 1,5 timma. Tills allt eller nästan allt lugnande gått ur.
Först låg bara Lia på sängen, sen började hon parat lite med mig och jag frågade om hon ville se på tanden. Och det ville hon ju. Först då fattade hon att den var borta ;-) Och hon sa att hon nu inte hade ont alls.
Jerry kom in ett par gånger och kollade till Lia. Han passade även på att berätta att Lia kommer inte komma ihåg något alls mer än att hon varit hos tandläkaren. Det är det lugnande som gör att hon inte minns.
När vi fick gå hem så ringde vi mormor som hämtade oss. Fick hålla i Lia hela tiden för hon var fortfarande ostadig på benen. Väl hemma när hon fått lite frisk luft så piggnade hon på sig jättebra. Hon speglar sig hela tiden och kollar på hålet där tanden satt! Hon är jättestolt.
Lite tråkit är det allt att hon inte fick tappa första tanden som vanligt. Men det blir ju fler tänder som hon ska tappa, säkert inom några månader.
Ska jobba ikväll och hela dagen i morgon så nu ska jag ta och fixa iordning mig.
Kommentarer
Trackback
